Copperhill mountain lodge

Efter avslutad skidåkning (finns beskriven i separat inlägg) valde vi mellan att gå på Dippans afterski eller dra till Copperhill för att se om det gick att få sig nån mat utan att bli ruinerad. Lina kände sig dock inte ha ork för After-Ski så kosan styrdes mot Björnen (inte klokt vad ungdomen har dålig ork nuförtiden).
Det var jag som var nyfiken på att få se vad man får för 730 mille som det kostat att bygga enligt Wikipedia. Sen har jag länge tänkt att det är bäst att sno sig på innan det kånkar, det lär fattas 80 mille enligt lokalpressen.

Pampig skylt i koppar har dom kostat på.

Så här ser spektaklet ut utifrån.

Snygga bagagevagnar har dom, men dom verkar anpassade mer för resväskor än skidor.

Rymlig lobby i klass med en finlandsfärja!

Pampig öppenspis, väggen bakom klädd i koppar liksom skorstenen.

Även här håller man reda på tiden i Whistler.

Som ni som är så uppmärksamma på uppdateringar säkert redan sett har jag mekat till en klocka här på bloggen som också den visar tiden i Whistler.

En sportaffär

Nere i koppargruvan (Coppermine). Baren/restaurangen för pöbeln hette så. Vi kollade inte ens in rätta restaurangens priser.

Härnere kan man se att pengarna och kanske även tiden nog tröt på slutet.

Yxigt upphängda omålade järnrör agerar hållare för högtalare.

Lina slog till på en Capricciosa.

Jag tog en 200 g hamburgare. Burgaren var nog Copperhill-gjord saftig och god.

Linas pizza ok utan att sticka ut nått särskilt. 360 spänn gick kalaset på, dryck var en öl och en läsk.

Skylten utanför. Någon har tänkt fel här. Från det håll jag står och fotar kommer man inte och från det andra hållet är skylten av naturliga skäl spegelvänd.

Även härute ser man spår av att pengarna ebbade på slutet.

Tror inte arkitekten tänkte sig fönster och dörrar utan nån form av inklädning utåt.