Tallens hädanfärd

Det är Rolf som har anlänt. Jag har filat sågen och letat åt både bensin och olja. Nu blir det lite "underröjning".


Rolf sparar grenar så han har något att stå på.


Hm... Har för mig att ingen sågning med motorsåg får ske över axelhöjd, ingen sa något om att stå uppflugen i ett träd!


Här har vi (Rolf) kopplat 3 spännband till traktorn (Nils-Eriks). Vi ville liksom säkra fallriktningen.


Här har Rolf gjort riktskäret.


Och så tar vi fällskäret. Sågen har ett svärd för normala västjämtska träd - alltså för kort för sånna här bjässar.

Undertecknad backade med traktorn för att hålla i spänn. Därför finns det ingen actionbild när tallen faller.

Och så ligger den ner. Den var mycket kortare än jag föreställt mig, den nådde en liten bit över vägen.

Vi röjde så att vägen blev framkomlig sen tog vi kaffe. Det blev en öl, lite av en rådjurskånk, kokta ägg, bröd från Åre bageri, bullar och kaffe.

Nu börjar vi lasta ris, två vagnar både Larsa och Rolf. Nu har vi fått med Erik som drar ris för brinnande livet.

Larsa tar det grova riset, Helene är med och drar ris.

Larsa har fullt lass. Nu har det kommit massor med ungar som drar fram ris.

Allt ris är lastat.

Erik och jag baxade fram stambitarna till vägkanten.

Så såg det ut då.

Nu är vi nere på bygdegårn, brasan har placerats långt ut i år, slipper va ampen för elledningen som går i luften ovanför då.

Sen kom Larsa för att ta reda på stammen.

Och iväg for det sista.

Slutresultatet såg ut så här.

Jag försökte räkna årsringarna på stubben, inte helt lätt men jag kom fram till att någonstans kring 60 år borde den ha varit.

Det var en brödtall, eller Cembratall.